Rossystrarna

Det var längesen de kallades för Rossystrarna. Men namnet dyker upp igen - som om det aldrig försvunnit - på deras älskade föräldrars begravning. Som den äldsta av de tre syskonen är det Isabelle som tagit på sig att ordna med allt det praktiska. Men det tar all hennes energi att bara hålla sig själv samman. Och när exet Kevin plötsligt står framför henne når hon sin bristningsgräns. Hur vågar han visa sig - efter allt som hänt? För att läka det som finns kvar av familjen föreslår Isabelle att systrarna ska flytta ihop i sitt barndomshem.

Stephanie klarar knappt av att tänka på sina föräldrar. För att slippa smärtan knyter hon näven så hårt att naglarna gör avtryck i handflatan. Det känns bättre då. Men ibland önskar hon att hon inte var så ensam, trots systrarna som bor i samma hus, och alla likes som rullar in på Instagram. Känslan av utanförskap från barndomen är fortfarande kvar, fastän hon har vänner nu. För visst har hon vänner? Efter en social kalldusch i universitetets kafeteria står Stephanie utan samarbetspartners till ett viktigt grupparbete.

Amanda håller på att drunkna. I alla fall är det så det har känts sedan beskedet om föräldrarnas olycka kom. De enda personerna i hela världen som faktiskt förstod henne - borta. Fastän hon behövde dem här hemma så satte de sig på ett flygplan för att hjälpa människor de aldrig ens träffat. Hur kunde de överge henne så? När livet blir för mycket går Amanda in i skogen. Där finns hennes privata tillflyktsort på klippan vid sjön, som hon gått till sedan hon var liten.